Att balansera tiden

Jag blir inte klok på utbildningen jag läser ibland.

Ena stunden är takten hyfsat acceptabel, för att nästa rasa på i omänsklig fart utan förvarning.

Det känns som det väl bekanta gamla goa Lärarhögskolan-spöket (som sprider förvirring, dålig organisation och kaos) som hälsar på igen. En vän som pluggar på SU vittnar om att spöket på nåt helt elektromagiskt vis även spridit sig dit sedan LHS & SU administrativt successivt började gå ihop. Be afraid. Be very, very afraid...

Nu ska vi bygga/slöjda en tidskrävande uppgift på tid som inte existerar.

Den får vi på nåt vis trolla fram medan vi har praktik. 

Och då vi har massa andra uppgifter som ska göras...

Det är bara hoppas på att ens handledare är schysst nog att låta en jobba med uppgiften 

(som inte har nån koppling till praktiken) i dennes slöjdsal... 

Idag hade jag inroduktion på mitt extrajobb. 

Det som är bra är att det ligger jättenära skolan, bara 5-10 minuters promenad bort.

Och att jag kan bestämma mycket själv över mina arbetstider!

Behöver håva in lite extrainkomst, och jobbet är kul och arbetskompisarna bra.

Så bara plus där. Jag ska dessutom antagligen göra ett frilans-fotojobb i helgen.

Men återigen får jag en helt annan förståelse för hur jobbigt det är att balansera 

och fördela tiden som arbetande (och studerande) småbarnsförälder.

Det är så mycket jag ska, och vill, hinna och jag vill samtidigt hinna träffa min älskade familj 

mer än vad jag gör. Det är ett ständigt dilemma och en balansgång.

Hur som helst kom de och hälsade på mig i torsdags, jag blev alldeles varm i själen  :)

Lilla älsklingen tittade storögt på alla främmande människor, 

färgburkar, verktyg, maskiner och konstruktioner.

Och stora älsklingen blev väldigt snickarsugen!   ;P