Ungen vill inte sova!
Och har dessutom börjat krångla grande-delux-mycket vid läggandet/sänggåendet. "Nedvarvningen" kan ta flera timmar, och ändå följer vi precis samma rutin varje dag. Vi velar över hur vi ska göra. Sätta hårt mot hårt och bestämma att det är läggdags klockan åtta - punkt slut? Sedan får hon skrika sina hjärtskärande hysteriska skrik i någon timme(/några timmar/hela natten - vem vet?) i femminutersetapper? Jag vill inte gå igenom det igen. INGEN här i huset vill gå igenom det igen. Jag skulle må ännu sämre den här gången nu när hon verkligen är "en person" (inte för att hon inte var det innan, men, ni fattar?)..
Varför sover alla andras barn? Vi tycker vi gjort allt (som vi känner oss hyfsat OK med) men är det ändå fel på oss/något vi gör/något vi inte gör? Varför kan vår barnmorska bara ge helt urusla och vaga råd (om ens det)? Och varför sover "alla andras" barn som små rosiga änglar i egna sängar (varför inte egna rum till och med?!) från dag ett? Detta tär så otroligt mycket, på allt och alla. Vissa dagar skulle vi behövt gå och lägga oss EFTER att hon lyckas med det, så vi får lite eller ingen egen tid på hela dagen. Vad står på min julklapps-önskelista? En John-Blund-sömn-trollstav.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag förstår dig. Tror du har snäppet värre än oss men inte säker. Man vänjer sig så snabbt vid nya muppiga sovförhållanden på nåt sätt...
Senaste 3 dagarna har det gått bra. Ny metod. Men jag är osäker på om det kommer funka för dig. Hon är ju mycket yngre. :(
Hoppas iallafall det blir bra snart. och lite 5minutersmetod låter helt rätt. jag vet att det är pest och att man hoppades innan man blev mamma att man aldrig skulle behöva göra sån skit. men när inget annat funkar...
låter sjukt jobbigt :( förstår att det tär. morrison har börjat sov-muppa nu med. iofs är det väl sov-mupp-light. kan ta en timme att somna. han ställer sig upp i sängen och hoppar och pratar. jag brukar lägga honom och lämna rummet. så kommer jag in lite då och då och lägger honom ner tills han fattar och somnar. han skriker förvisso inte :/ han har också börjat vakna en gång per natt och antingen kissa eller bajsa igenom. så, varje natt går vi upp, byter, tvättar, torkar osv. skit-kul.
Å lyxigt att Morran inte skriker när han vaknar!
Vi har provat en slags fem-minutare vid läggningen idag. Det funkade efter 20-25 minuters hysterisk gråt då jag kände mig som jordens ondaste människa. Jag låg bredvid i vår säng och var 5:e minut fick hon en kram, nappen, och ett lugnt, vänligt och sansat "Nu är det dags att sova - godnatt!" I natt har vi bestämt att köra på ungefär samma metod. Det är inte lika lätt att vara konsekvent när man just då skulle kunna vara beredd att betala stora belopp för att få sova hela natten, men men..
Tack för allt stöd! Nu känner jag mig lite mindre ensam å uppgiven
:)
åh vad bra! Du är verkligen inte världens ondaste. Du kör dessutom mjukvarianten av 5minuters metoden. Du är ju kvar i rummet och det är jättebra! Snart ska du se att du kan börja gå ut, utan gråt, om du säger att du kommer tillbaka med kram snart. ;)
Eller det kanske inte funkar på så små.. men det funkar såååå bra på leo nu! Igår fick johan prova och då behövde han bara gå in en gång! och den gången sov leo nästan så han tittade knappt upp när johan kom in och klappade och sa "jag kommer tillbaka snart". Tog typ 20 minuter! Det är nog rekord!!!!!
Vi lägger Moa alltifrån 18.30 - 22.30.....vissa kvällar somnar hon PANG och vissa kvällar ska det lekas HELA kvällen och läggas efter mamma och pappa har somnat. Vem lägger henne då? Inte jag...Oftast så somnar hon mellan 19.30-20. Jag har alltid lagt henne i sängen, sagt godnatt, dragit i speldosenallen och gått därifrån. Funkat perfekt! Nu har hon ibland gallskrikit och vägrat sova. Då har en av oss lagt sig i vår säng med henne och hon har fått somna där. Sen bär vi in henne (ibland har hon fått ligga kvar, beror på vilken tid på dygnet)Eller så har vi helt enkelt tagit upp henne i ca 30 min och lekt lite eller kollat tv, sen när vi lägger henne igen så somnar hon.
Men...sorry, ja Moa har väl inte varit det svåraste barnet. Man får trösta sig med att det kommer väl olika stadier hela tiden, även vi råkar ut för dom ;) Hoppas ni får sova lite snart!!
Skicka en kommentar